01 · Mitt eget AI-minne

Problemet

AI-assistenter är smarta och glömmer allt.

Jag sitter i AI-samtal många timmar i veckan, på jobbet och hemma. Varje nytt samtal började likadant. Jag förklarade vad projektet gick ut på, vad vi bestämde förra gången, och hur jag vill att text ska låta. Sen öppnade jag nästa samtal och gjorde om det.

De inbyggda minnena hjälper en bit, men de sitter fast i verktyget. Jag jobbar från två datorer, bytte den ena en dag och upptäckte att allt vi kommit fram till låg kvar på den andra. Och byter jag AI-tjänst finns inget att ta med.

Det dyraste var att besluten försvann. Varför vi gjorde på ett visst sätt, och vad vi redan provat och förkastat. Fakta kan man klistra in på nytt. Omdöme får man bygga upp från början.

Lösningen

Magnus OS är en mapp med vanliga textfiler. Inget konto, ingen tjänst som äger dem. Vilken assistent som helst som kan läsa en mapp kan läsa min.

Där ligger allt jag annars hade fått säga om igen.

Fem mappar, sorterade efter hur saker åldras

• Om mig — det som gäller oavsett vad jag håller på med
• Resurser — kunskap som kommer att ändras
• Anteckningar — allt som hör till ett datum och aldrig ändras efteråt
• Projekt — pågående arbete, en mapp per sak
• Arkiv — färdigt. Inget raderas, det flyttas hit

Sorterar man på ämne i stället hamnar samma sak på tre ställen.

Vem jag är och hur jag har det

En fil beskriver hur jag tänker, vad jag får bestämma och hur jag vill bli tilltalad. En annan listar formuleringar som avslöjar att en maskin skrivit något. Den filen är anledningen till att den här sidan låter som den gör.

Där ligger också vad som gäller för huset, och vad jag bestämde i en fråga för ett halvår sen och sen glömde detaljerna i.

Det gör att jag kan fråga rakt ut och få ett svar som gäller mig, i stället för ett allmänt svar som gäller ungefär alla.

En bruksanvisning per projekt

Varje projekt har en egen fil. Den beskriver inte projektet, den styr assistenten: vem bestämmer vad, vad som redan är avgjort, och vad som absolut inte får hända utan att jag säger till.

Husets energisystem har en. Den här sajten har en, och den börjar med raden att familjen är kontext och aldrig ämne.

Den skriver ingenting i mappen utan att fråga

Det som hamnar där färgar varenda framtida samtal, så assistenten spånar fritt men sparar aldrig något självmant. Samma sak gäller att publicera något eller röra prylar hemma: den beskriver vad den tänker göra och väntar. Bara ja, kör eller go räknas.

Samma mapp på båda datorerna och i telefonen

Synkningen är iCloud. Det är hela synkningen.

Läsandet och skrivandet sköter jag i Obsidian, ett program som visar en mapp med textfiler. Det finns till telefonen också, så jag kan skriva in något direkt när jag kommer på det.

Vilket program som helst som öppnar textfiler hade dugt. Obsidian äger ingenting, och slutar jag använda det imorgon ligger filerna kvar precis som de är.

Resultatet

Jag presenterar mig aldrig igen. Ett nytt samtal börjar med att den andra parten redan vet vad vi håller på med och vad vi kom fram till sist.

Den vet också vad vi gjort för fel. Sju misstag har blivit regler i mappen. En app gick live medan lösenorden bara låg på min egen dator, så att hela familjen fick upp ett felmeddelande samtidigt. Varje gång blir det en rad till i en fil.

Om mappen faktiskt är portabel vet jag inte. Ingen annan assistent har läst den, och testet står oavbockat i min egen att göra-lista, vilket är ungefär så pinsamt som det låter.

Magnus OS finns inte att ladda ner. Det är en mapp med textfiler, och hela poängen är att vem som helst kan göra en likadan på en kväll.